Vid skjutbanan

I skogen där jag brukar möta mina älgar finns en stor älgskyttebana. I morse stod den gamla kon (som inte fick någon kalv i år) 50 meter från skjutbanan. Med sig hade hon som vanligt förra vårens kalv. Jag har mött båda tidigare strax intill. Nu gick ettåringen lite kavat först med gamlemor ett par steg efter, lite mer försiktig än ungflickan. Det sägs att älgarna inte brukar reagera på aktivitet på skjutbanan - men försvinner lagom till jakten i oktober. Smarta djur... 

Dagens bonusbild blir på grannens ladugård i sent kvällsljus igår kväll. Falurött med vita knutar är vackert.

En ordinär morgon

Ibland finns bilden inom mig när jag åker ut tidiga morgonar - älgen som står så fint med dimman i bakgrunden. Men verkligen vill inte alltid hänga med i mina planer. I morse stod en trana istället i snygg profil och de enda älgar jag såg var en av flera kor med kalv som jag sett ett par gånger förut. Jag har tre olika på området jag brukar kolla. Men en morgon kan vara fin ändå med soluppgång och dimman som lättar över vattendragen.

Ser du kalven? Han/hon tittar forskande på sin mamma (om du klickar på bilden syns kalven bättre) som upptäckt mig och reagerar fara.
På nästa bild har också kalven insett att här finns något att akta sig för i närheten.

 Soluppgång bakom granplanteringen.

 I brist på älgar i relief får väl en trana duga...

Dimman visar att det ligger en liten skogsgöl bakom tallarna.

Lite andra vyer

Ibland är det skönt att se något helt annat. Bryta de vanliga vyerna. Det blev Cornwall (första bilden från Lands End) och Hampshire (med Winchester Cathedral) och Instagrambilder med Iphonen.

Samme gamle charmknutte

Visst är det vår gamle kompis, charmknutten från förra veckan. Grabben med de markerade ögonen. Vi träffades igen och hade ett långt möte därute, sådär 20 minuter medan han tittade storögt på mig, ibland avbrutet av lite ätande. Men jag måste medge att han klarade knotten bättre än jag...  

 En klassisk bildidé idag. En vacker gran. (jag är inte först med idén...)

 En bit längre bort stod en ko med sin lille kalv som förmodligen kände sig trygg under mammas mage. Hon har en kalv, kallas därför enkalvako. Ganska logiskt och enkelt. Fast tänk om en kvinna med ett barn skulle definieras som enbarnamor.

 Liten stilstudie igen på vår charmör...

 ... som lite provocerande travade iväg under älgtornet.

Färglöst

Visst är det roligt att ibland leka med tekniken - som här trycka bort alla färger när naturen är som mest färgrik. 

En liten Don Juan?

Ibland kan jag överföra mänskliga egenskaper till djuren - det är ju fel, men lätt hänt. Visst ser den här unge tjuren ut som en riktig Don Juan? Det är små horn som sticker ut ovan ögonen som skapar ögonbrynen. Dessutom har han markerade skuggor under ögonen, som Don Juan hade i tidiga filmversioner... Att han dessutom ser cool ut gör ju inte effekten mindre.

Samma bild som ovan men med Terje-stuk. Terje inspirerade mig att se med annorlunda ögon på naturbilder, att försöka skapa bilder istället för motiv. Jag måste kämpa för att återgå till bilderna, hamnar lätt bland motiven. Skarpa artmotiv istället för känslofyllda bilder.

Efter en stund upptäcker tjuren mig och visar tydligt att han ser min närvaro som högst onödig...

Tillbaka till förmänskligandet. Kanske är det en tvillingbrorsa till Don Juan-tjuren, kanske är det rent av samma djur, fast på en annan plats. Jag såg båda/samme under en vacker söndagskväll strax efter solnedgången. Här visade han mig vitögat, störd i sina kvällsrutiner.

Dagens extrabild är från sjön härhemma. En liten mås vilar sig på den flytande bryggan.

Fjolåringen

Varje morgon innebär inte sensationer därute. Men aldrig har jag hittills ångrat en enda gång när jag ställt klockan på 03.30 och snörat på mig kängorna. I morse mötte jag bara en älgko med en fjolårskalv med sig, vilket innebär att hon inte får någon ny i år. Vet inte om hon är glad att slippa eller sörjer - förmodligen varken eller. De gick en bit bort på ett hygge, det blev inga bra bilder men ändå värt sömnbristen. Här är ettårskalven - lätt att känna igen på den korta nosen. 

Men en morgon utan upphetsande djurmöten (nåja älgko och kalv är ju ganska okey, trots allt) har ändå så mycket annat. Dimman lättar, fågelsången och ensamheten.

Du och jag mamma

Vissa morgonar är magiska. Det var ruggigt att ge sig ut klockan fyra med tre minusgrader (5 juni!) men när jag kom till Paradismossen (den heter faktiskt så), var ljudmassan tung och intensiv av orrspelet som kokade ute mot mossen där dimman sakta lättade. Och vid eken, där jag träffade kon med sin nyfödda kalv för en vecka sedan, stod hon idag igen. Kalven är sju dagar och var aldrig mer än 30 cm från sin mamma. 

Strax intill stod en annan ko, till synes utan kalv. Lite blyg bakom granplantorna. Hon hade stenkoll på mig. Rörde sig inte, lär bara öronen gå åt olika håll för att uppfatta alla ljud.

Dagens extrabild blir återigen ett litet rådjur. Nu hade solen börjat gå upp och hon gick så fint ute i en mosse.

Balettsteget

Ju mer jag ser på bilden med den lille tjuren desto mer fascinerad blir jag av benföringen. Inte ens en balettdansare skulle klara lika vackra steg. Framför allt inte i en mosskant... Perfekt bensträckning, Perfekta vinklar. Snyggt är bara förnamnet!

Fyrtaggarens gång

I kväll fick jag möta en liten vacker fyrtaggare i solnegången. Kolla knäuppdragningen, en dresyrryttare hade blivit lycklig om hans häst hade klarat den stilen. Älgtjuren var 40 meter bort och helt ljudlös.

Dagens extrabild är en sextaggad råbock. I solnedgången kommer de gärna ut på ängarna där slåttermaskinen ännu inte hittat fram.

Naturens färger

Färgerna därute är bedövande just nu. Djuren har fullt jobb med att bilda familjer och föda upp sina nytillskott. Det blir en balansgång mellan att närma sig och ändå inte störa. Oftast räcker det med att betrakta på avstånd, genom grenverket.

Barnkammaren fylls på

Igår morse mötte jag en älgko som var härlig rund runt magen. Hon var inte så sugen på att bli avbildad, men här är hon:

I morse var jag ute tidigt igen, sökte mig till hennes hemtrakter och mötte henne igen - nu betydligt smalare. 

Klockan var strax före fyra på morgonen och när jag suttit en stund och tittat på henne såg jag plötsligt två små bruna öron sticka upp bakom henne. Förmodligen en dygnsgammal kalv. (se lilla bilden här nedan). Jag ville inte störa så jag drog mig bortåt. Men vi ska ses igen, hoppas jag.

Tidigare samma morgon hade jag mött en ensam liten tjur en bit därifrån, det är alltid trevligt att se djur som själva inte upptäckt att de är iakttagna. Den här tjuren (med bara små kottar till horn ännu...) ställde sig bredbent och kissade (visst ser han lite besvärad ut):

Innan jag ofint fotograferade honom när han fortsatte med sin frukost:

Men till slut hörde han naturligtvis min kamera och klev lite förnärmad iväg efter att lite surt blänkt på den där människan som stört hans morgonbestyr...

En annan gammal ko ett par kilometer bort verkar fortfarande vänta på sin kalv. Rund över magen och lite lagom trött. Men vem skulle inte bli det när det kommer knäppskallar med teleobjektiv mitt i frukosten. Nu blev det mest bara porträtt, nästa gång ska vi försöka göra lite bilder också... :-)

Nu kastar vi ut det gamla

Bloggen har legat bortglömd alldeles för länge. Nu rensar jag dessutom ut gamla bilder som samlats i bildarkivet det sista halvåret, här finns både vinter och vår. Det är ju sommar och dags för älgbilder igen, eller hur? Därute går älgkorna med magar som stinna tunnor och föder sina bruna tiokilos kalvar vilken dag som helst. Och då måste det ju finnas plats på bloggen för det nya. Men först lite gammalt. Fyrkantsbilder från mobilen. Vi ses!