Samme gamle charmknutte

Visst är det vår gamle kompis, charmknutten från förra veckan. Grabben med de markerade ögonen. Vi träffades igen och hade ett långt möte därute, sådär 20 minuter medan han tittade storögt på mig, ibland avbrutet av lite ätande. Men jag måste medge att han klarade knotten bättre än jag...  

 En klassisk bildidé idag. En vacker gran. (jag är inte först med idén...)

 En bit längre bort stod en ko med sin lille kalv som förmodligen kände sig trygg under mammas mage. Hon har en kalv, kallas därför enkalvako. Ganska logiskt och enkelt. Fast tänk om en kvinna med ett barn skulle definieras som enbarnamor.

 Liten stilstudie igen på vår charmör...

 ... som lite provocerande travade iväg under älgtornet.

Färglöst

Visst är det roligt att ibland leka med tekniken - som här trycka bort alla färger när naturen är som mest färgrik. 

En liten Don Juan?

Ibland kan jag överföra mänskliga egenskaper till djuren - det är ju fel, men lätt hänt. Visst ser den här unge tjuren ut som en riktig Don Juan? Det är små horn som sticker ut ovan ögonen som skapar ögonbrynen. Dessutom har han markerade skuggor under ögonen, som Don Juan hade i tidiga filmversioner... Att han dessutom ser cool ut gör ju inte effekten mindre.

Samma bild som ovan men med Terje-stuk. Terje inspirerade mig att se med annorlunda ögon på naturbilder, att försöka skapa bilder istället för motiv. Jag måste kämpa för att återgå till bilderna, hamnar lätt bland motiven. Skarpa artmotiv istället för känslofyllda bilder.

Efter en stund upptäcker tjuren mig och visar tydligt att han ser min närvaro som högst onödig...

Tillbaka till förmänskligandet. Kanske är det en tvillingbrorsa till Don Juan-tjuren, kanske är det rent av samma djur, fast på en annan plats. Jag såg båda/samme under en vacker söndagskväll strax efter solnedgången. Här visade han mig vitögat, störd i sina kvällsrutiner.

Dagens extrabild är från sjön härhemma. En liten mås vilar sig på den flytande bryggan.

Fjolåringen

Varje morgon innebär inte sensationer därute. Men aldrig har jag hittills ångrat en enda gång när jag ställt klockan på 03.30 och snörat på mig kängorna. I morse mötte jag bara en älgko med en fjolårskalv med sig, vilket innebär att hon inte får någon ny i år. Vet inte om hon är glad att slippa eller sörjer - förmodligen varken eller. De gick en bit bort på ett hygge, det blev inga bra bilder men ändå värt sömnbristen. Här är ettårskalven - lätt att känna igen på den korta nosen. 

Men en morgon utan upphetsande djurmöten (nåja älgko och kalv är ju ganska okey, trots allt) har ändå så mycket annat. Dimman lättar, fågelsången och ensamheten.

Du och jag mamma

Vissa morgonar är magiska. Det var ruggigt att ge sig ut klockan fyra med tre minusgrader (5 juni!) men när jag kom till Paradismossen (den heter faktiskt så), var ljudmassan tung och intensiv av orrspelet som kokade ute mot mossen där dimman sakta lättade. Och vid eken, där jag träffade kon med sin nyfödda kalv för en vecka sedan, stod hon idag igen. Kalven är sju dagar och var aldrig mer än 30 cm från sin mamma. 

Strax intill stod en annan ko, till synes utan kalv. Lite blyg bakom granplantorna. Hon hade stenkoll på mig. Rörde sig inte, lär bara öronen gå åt olika håll för att uppfatta alla ljud.

Dagens extrabild blir återigen ett litet rådjur. Nu hade solen börjat gå upp och hon gick så fint ute i en mosse.

Balettsteget

Ju mer jag ser på bilden med den lille tjuren desto mer fascinerad blir jag av benföringen. Inte ens en balettdansare skulle klara lika vackra steg. Framför allt inte i en mosskant... Perfekt bensträckning, Perfekta vinklar. Snyggt är bara förnamnet!

Fyrtaggarens gång

I kväll fick jag möta en liten vacker fyrtaggare i solnegången. Kolla knäuppdragningen, en dresyrryttare hade blivit lycklig om hans häst hade klarat den stilen. Älgtjuren var 40 meter bort och helt ljudlös.

Dagens extrabild är en sextaggad råbock. I solnedgången kommer de gärna ut på ängarna där slåttermaskinen ännu inte hittat fram.

Naturens färger

Färgerna därute är bedövande just nu. Djuren har fullt jobb med att bilda familjer och föda upp sina nytillskott. Det blir en balansgång mellan att närma sig och ändå inte störa. Oftast räcker det med att betrakta på avstånd, genom grenverket.