måndag 19 juli 2010

Äntligen Älg

Nikon D2X, Nikon 80-200mm brännvidd 135. 1/30 f 11 ISO400, kl 04.55
Äntligen älg! Egentligen var det första försöket när jag åkte ut vid tre i morse och kryssade bland rådjur, grävling, harar och tranor innan de plötsligt stod där - två ståtliga älgtjurar i en havreåker. (På bild tre i serien här står en av dem i åkern) Solen var på väg upp och jag åkte runt för att hoppas på en motljusbild och efter tio minuters väntan dök de upp ungefär där jag hade hoppats. Terje utmanade alla att skriva om personligt naturfoto. Jag har läst kloka ord av Marie och Mats m.fl. som verkar tänkt igenom frågan väl och lyckats uttrycka det bra dessutom. För mig står det personliga för en kombination av respektlöshet och ödmjukhet, tror jag. Att släppa taget om konventionerna av en naturbild, våga utmana, men samtidigt visa naturens storhet utan att klampa in. Kanske har den här bilden (som egentligen ska visas i storformat) lite av bilden av en besökare som betraktar storheten som finns därute. Långt från närbilden och där helheten bygger bilden, med de kraftfulla älgtjurarna bara som detaljer. Fast konstnärligheten finns där ju inte. Kanske finns en antydan av det på kobilden bland de äldre inläggen (från förra veckan). Bilden som jag kallar för diamantringen.

4 kommentarer:

  1. Men Sven, nu kan du inte säga något annat än att du är en naturfotograf!! Underbara älgbilder du fått - på första försöket!! Riktigt bra! Nu blir jag inspirerad att ta mig upp i ottan jag åxå...
    för morgonbilder är (ännu en gång bevisat)de allra bästa! Gillar verkligen att du tagit med lite mjölkört i förgrunden.. det ger djup i bilden!
    /MarieG

    SvaraRadera
  2. Tack Marie! Jo, du har rätt, gryningsljuset är oslagbart, just innan dimman släpper och solen bryter igenom.

    SvaraRadera
  3. Grattis till en vacker bild! Intressant läsning.

    SvaraRadera
  4. Underbar bild på älgarna i sin miljö! Fin känsla i bilden!

    //Malin Hellesø

    SvaraRadera