Äntligen Älg

Nikon D2X, Nikon 80-200mm brännvidd 135. 1/30 f 11 ISO400, kl 04.55

Äntligen älg! Egentligen var det första försöket när jag åkte ut vid tre i morse och kryssade bland rådjur, grävling, harar och tranor innan de plötsligt stod där - två ståtliga älgtjurar i en havreåker. (På bild tre i serien här står en av dem i åkern) Solen var på väg upp och jag åkte runt för att hoppas på en motljusbild och efter tio minuters väntan dök de upp ungefär där jag hade hoppats. Terje utmanade alla att skriva om personligt naturfoto. Jag har läst kloka ord av Marie och Mats m.fl. som verkar tänkt igenom frågan väl och lyckats uttrycka det bra dessutom. För mig står det personliga för en kombination av respektlöshet och ödmjukhet, tror jag. Att släppa taget om konventionerna av en naturbild, våga utmana, men samtidigt visa naturens storhet utan att klampa in. Kanske har den här bilden (som egentligen ska visas i storformat) lite av bilden av en besökare som betraktar storheten som finns därute. Långt från närbilden och där helheten bygger bilden, med de kraftfulla älgtjurarna bara som detaljer. Fast konstnärligheten finns där ju inte. Kanske finns en antydan av det på kobilden bland de äldre inläggen (från förra veckan). Bilden som jag kallar för diamantringen.