Trolska Nissan

 Nissan rinner förbi min gamla by och den har alltid olika sidor att visa beroende på ljuset.

Vintersaga

Volvo säljer bilar till sången "Vintersaga". Bilder kan också skapa sagor, fransig snö som en lugg över ladugårdsfönstret och isformation nere i bäcken kan vara delar av en egen vintersaga. 

Tidlöst i stan

Kanske är bilden tagen på 1800-talet, kanske på 1900-talet, kanske i januari 2015. Vissa miljöer är tidlösa. Och naturligtvis är bilden nytagen i Haga, Göteborg med Skansen Kronan i bakgrunden.

Vinter på mossen

Det färglösa kan också vara färgstarkt.

Örnlandet

Döda skogen ute på Store Mosse är mäktig. Var tillbaka där en gång till. Ute på åteln satt en kungsörn, ytterligare två flög över den ätande örnen. Mäktiga djur.

Mossens dramatik

Ute på Store Mosse har stormarna börja slita i den brandhärjade skogen. Här var en skogsbrand för några år sedan, träden har fått stå kvar och nu orkar de inte stå emot vindarna. Ett dramatiskt landskap när solen står lågt. När jag var där satt dessutom två kungsörnar på åteln, som ligger strax till höger om bilden, men för långt ut för att fotografera utan teleobjektiv.

Testar nytt

Ibland kan det vara spännande att testa nya motiv långt från älgarna. Som balett i Mölndal.

Avbildning eller känsla?

Ibland slits jag mellan plikten att avbilda och längtan efter att skapa en känsla därute. Med filter kan förstärka det jag ser - men aldrig förvanska. Grunden är ju en bild, aldrig manipulerad. 

Jag tycker att en fotografs uppgift är att förmedla något, slå an en ton i betraktaren. Som när poeten väljer ord för att bygga en känsla kan en bild, i bästa fall genom att förstärka det vi redan ser, också bygga upp något hos betraktaren.

Visst kan en skog se annorlunda ut än det vi är vana vid att se, här är det granar, vanliga granar motljus. Eller som Bodil Malmsten skriver (om jag minns rätt i huvudet) - "skifta perspektiv, försök att se skuggan från flygplanet ovan molnen".

En tall som växer i en slänt av lärkträd i den blå timmen när solen försvunnit. Förstärkta färger, men de finns ju där.

Eller Kärlekens ö, den heter faktiskt så, i sjön därhemma, när novemberdimman ligger tät. Det grå diset är förstärkt. Måste vi vara så präktigt avbildande alltid? 

Klarade jakten

Ibland kan det vara en fröjd för ögat att bara få uppleva lite extra färgnyanser i en bild. 

Rallhäger

Jönköping har begåvats med en vacker gäst ett par dagar. En rallhäger, som har sina kompisar nere vid Medelhavet valde istället Rocksjön. En svindlande vacker fågel med skimrande vingar. Men när den gömmer sig och jagar är den oansenligt grå.

Här förbereder den middagen.

Den sitter stilla på en gren nära vattnet, när den får syn på en fisk under ytan fokuserar den... 

... och plötsligt dyker den ner med näbben, fortfarande med fötterna på grenen...

 ... den missar sällan ett byte. 

Sedan flyger den iväg och smälter sitt byte. Eller sitter kvar och tar lite efterrätt.

Ibland räcker det med att bara klättra lite.

Eller flyga till nästa middagsställe. Det är den första rallhäger som setts i Sverige på fem år, genom alla tider har bara 16 observationer gjorts.

Strax efter kom en ägretthäger flygande över rallhägern. 

Och strax innan svepte en vanlig gråhäger förbi. Var väl avundsjuka på all uppmärksamhet som den lilla rallhägern fick.

Naturen glöder

Färgerna glöder därute. Den här tjuren lyckades jag smyga mig på med vindens hjälp. 30 meter bort tyckte han att jag blev för närgången...

Inför älgjakten...

...öser jag på med lite älgbilder. 

Lek med svärtan

Kameran är ljuskänslig och kan fixa bilder i svåra ljusförhållanden. Ibland är det spännande att förstärka det mörka, filtrera bort färgen och se vad som blir kvar. 

Det är inte alltid lätt att se de stora tjurarna. Här ovanför t ex. Det tar en stund att upptäcka honom, trots att han är dubbelt så stor som kvigan. Men han finns där. Till vänster...

Men de vita benen kan de sällan gömma...

Inte de markerade hornen heller.

Livfull morgon

När brunsten nu är över för älgarna och jakten snart är igång är djuren betydligt svårare att få kontakt med. Men livet pågår därute. Rådjur som poserade nästan grafiskt vackert och ett par tjäderhönor gjorde morgonturen rätt okey ändå - i brist på älgarna...

Knappast full pott...

Vissa morgnar går inte till historien - men kan vara ganska ok ändå. En liten blyg pinnatjur, ett cykelstyre visar sig och försvinner (inte samma cykelstyre som förra veckan).

 En ko i halvmörkret (tjuren rusade över gläntan strax efteråt, men då hann jag inte med...)

En ko som gömmer sig - så här ser det ofta ut i skogen, man ser bara vita ben eller ett halvt huvud... Knappast idé att ens lyfta kameran.

Men morgonen kan vara bra ändå - det är vackert, men eller utan tiotaggarna... 

Älgarna tröttnar...

 I morse mötte jag en gammal bekant - han tittade blygt ut bakom en gran...

 ... och visade sedan vad han tycker om mig (fast älgar kanske räcker ut tungan av andra orsaker)

 Han är lätt att känna igen på att en tagg på vänstersidan är knäckt - förmodligen i slagsmål

 Men snart tröttnade han på mig och gick loss på frukosten...

... innan han vandrade bort mot familjen.

Fast han gick med på att posera en sista gång. Ungefär som en politiker mot en pressfotograf...
Han gjorde det sedan jag lockat på honom - fast i hans öron lät jag nog som en gammal älgko med svårt talfel. Han var inte så intresserad...

Med mobil på utflykt

När den tunga systemkameran ligger hemma kommer ofta de oväntade bildsituationerna... 

 ... ett får, först framifrån, sedan underifrån.

... och strax intill forsade vattnet fram i den gamla flottningsrännan. Mobilen duger.

Lite moderlig omvårdnad

Visst är det alltid spännande att se tjurarna därute. Men ibland kan det vara vilsamt att se den moderliga omvårdnad som kalvarna får av sina mödrar. Hon har alltid koll på sin unge. 

Det hjälper inte att gömma sig bakom riset - hon vet att det finns något konstigt där bakom...

Vackert blåbärsris i det sista kvällsljuset...