Cat- f´låt Älgwalk

I brist på bilder var jag ute en tidig morgon för att söka reda på mina älgar och få bilder i motljus i spirande dimma i grönskan, men de valde att köra en lärande catwalk på vägen framför mig istället. En artbildskavalkad som ganska tydligt visar skillnaden på djuren nu innan tjurarna fått sina horn utvuxna...

 .. först kom kon, med sin långa nos...

 ... sedan kom kvigan med sin korta nos och korta kropp...

... och sist kom stora bocken Bruse med sin grova kropp och stora hakskägg. Hornen var bara antydningar. Öronen bakåt i ilska över att bli störd av en bil. Den lilla kalven hann över innan jag fick fram kameran.

Såsom i en spegel (3)

Speglingar i fönster och vatten skapar ny verklighet.

Såsom i en spegel (2)

Ibland är det spännande att göra delförstoringar. Samma bild som förra inlägget.

Såsom i en spegel

Gammalt glas i ödehus. 

Stigen till Utom

Ibland finns känslan mer inom mig än i bilden. Vägen upp till det ensliga huset där Anton och Maria bodde strax utanför byn, bakom Stigs ladugård, gick evighetslång genom tung mörk skog. Nu är det bara en fördjupning genom en nyplantering. Inte ens lång.

The lonely rider...

... på väg mot solnedgången. Nä, det är bara skridskoåkning en vanlig måndagskväll på Vänern utanför Mariestad. Och skridskor åker man ju aldrig ensam. Hur var det den här typen av bilder kallades - snuttipuff..?

Kungsörnen satt...

... ute på åteln ett par hundra meter ut på Store Mosse (fast för långt bort för mitt tele). Jag backade bakåt och hoppades att den skulle välja den här vägen tillbaka - men den kom aldrig. Sedan gick solen ned.  

Nu ligger isen...

... tjock på gölen...

... och snö ligger decimeterdjup på åkern där älgkon betade med sin kalv. Det var vår då. 

Jag lovar...

 ... att nu ska det inte bli fler exotiska bilder...

 Kunde inte bara låta bli...

Men nu är det slut. Absolut. Nu väntar granskogen. Och inte ett mänskligt öga på bild på minst ett halvår! (Och inga kameler heller).

Sista bilderna...

... från Indien blir från tygaffären, från ett av många märkliga byggnader och så - som jag började - med en klassisk snuttipuffare. Nu väntar de vanliga skogsbygderna, regnet och kylan. Det ska bli härligt.  

Distans

 Lite lagom distans.

Alla vill inte posera framför fotografer. I morgon är sista Indiendagen.

Trång färgglädje

Kanske är det festkläder, men vardagskläder är lika färgstarka. Och trängseln är alltid densamma.

Liksom glädjen att bli föremål för en kameras intresse. Två dagar kvar nu.

Så annorlunda

Det är svårt att vara i en annan kultur och berätta om upplevelserna. Det finns ingenstans där berättelsen kan börja, inga igenkännande punkter att utgå ifrån. Dofter, färger, ljud - allt är så väsenskilt.

En vanlig dag på jobbet. Garanterat utan pensionsavtal och avgångsvillkor. Tufft. 

Kontrasternas land

Indien är ett land av konstraster med djup, förfärande fattigdom och påfallande rikedom. Jag avstår från att fotografera den värsta misären. Däremot fick jag generöst vara med på ett fantastiskt bröllop - här ska bruden fånga brudgummen med en blomsterkrans. (Skulle ett svenskt bröllop släppa in en okänd indier..?)

Att vara vackert utsmyckad är inte alltid detsamma som att vara lycklig. 

Långa slitsamma dagar

Det finns två och en halv miljarder händer i Indien. Ganska många gör smycken.

Andra gör mattor, eller klipper fransarna på mattorna. Liksom veckans alla semesterbilder är dessa tagna med Nikons 85/1,4-objektiv. Fyra dagar kvar nu.

Vardagsjobbet

Det finns modern teknik i landet, men mycket handlar fortfarande om enkla redskap, långsamt tempo och manuella arbeten. Ibland förstärkt med något högdraget dragardjur.

Sällan har jag sett kvinnor slita så rent fysiskt. Men alltid klädda i färgstarka dräkter. Gjorda av konstfiber, vilket kan vara förödande, berättade en guide. En misslynt svärmor har alldeles för ofta knuffat svärdottern över spisens öppna eld, med katastrof som följd när klädedräkten genast flammar upp.

För första gången...

  

 ... har jag människor i min blogg. Det ska inte bli en vana men i ett land med 1,3 miljarder människor är det roligt att presentera några sådana bilder också. Det kommer att bli tre-fyra till innan veckan är över.

Visst är det spännande - i vårt land ska barnen sitta i säkra barnstolar. Räkna antalet barn på mc:n.. Och kolla den lilla i mammans knä! Med fullt ös runt om av cyklar, kameler, kor, bussar och galna bilförare. 

I brist på tigrar

 ... duger det med någon slags hjortdjur, ganska orädda i Nationalparken, som kändes om en slags Edens lustgård. Guiden pekade på en unge och kallade den för "Tiger-choklad". Men av tigern såg vi bara färska spår, inte så dåligt ändå, tycker jag.

Dagens bonusbild blir en klassisk snuttipuff, eller hur det nu var. Solnedgång i Nationalparken. Okänd fågel sveper över palmerna.